Hej.  Idag är det den 26/8-10.

Ännu en gång sitter jag på mitt rum och funderar. Idag dock inget regn… men det är mulet och grått utanför fönstret och jag längtar efter solen…

Idag har varit en intressant dag. Idag har jag haft min första Swahili -lektion. Förvåningen över hur lätt det verkar efter första lektionen har inte lagt sig ännu… kanske blir man en Swahilipratande liten konstnärlig ådra då detta år är över, vem vet?

Intressanta frågor har vi berört idag, vi har dels pratat om det kommande valet… och jag med flera skäms över hur lite man kan om svenskpolitik. Man måste nog sätta sig in i det lite mer, för viktigt är det ju för samhället. Och då man väl börjar beröra frågorna är det väldigt intressant faktiskt.

Idag hade vi en lektion som kallas ”Ditt Afrika” och vi skulle samtala kring några frågor i mindre grupper. En av frågorna var hur vårat eget Afrika såg ut och en annan fråga var vad medievärlden ger för bild av Afrika. Två frågor som fick igång hela gruppen tror jag.

Vad har man för bild av Afrika egentligen? Att det är fattigt, smutsigt, tragiskt och långt bort?
Eller kanske att det är ett vackert och tropiskt land med många möjligheter, kunskaper och färgstarka tyger…?

Vad har man för bild av dagens Afrika? Vad har du för bild?

Min bild av Afrika kanske många kan känna igen sig i… det hoppas jag, för jag försöker se bort ifrån den bild vi ofta får av Afrika genom media. Den bild som snabbt ploppar upp på näthinnan och spelas upp om och om igen och tycks så rätt.
En bild kanske av en fattig by cirka ett stenkast från savannen. Kvinnor med färgstarka skynken kring sina höfter, turban på huvudet och ett barn i sina armar. En varm luft och en strålande sol som får marken att koka och svetten att rinna nerför bybonas pannor. De lever i en by. En by utan el, nästintill utan mat och flera mil att gå för att hämta rent vatten i brunnen mitt ute i ingenstans. Barnen leker med varandra i byn på den torra och spruckna marken... de leker med allt de kan finna medan deras magar kurrar och oron för morgondagen gror inombords…  Man kanske tänker på sjukdomar, elände och tragik. Små barn utan hem som får jobba oavsett ålder och under fruktansvärda förhållanden. Barn som är smutsiga, ledsna och hungriga. Barn som längtar bort och ropar på hjälp genom tv rutan…

Ja, många bilder kan man ha men de bilder och de ord som dyker upp i mitt huvud är snarare; Vackert, unikt, visdom, dans, färg, glädje, öppenhet och kärlek. Jag tänker naturligtvis också på den missär många människor lever i där men jag tänker även på den kärlek, värme och lycka dessa människor lyckats finna i det lilla de har… i det lilla de har som för dem är så stort. Där har vi i Sverige och på många andra håll i världen verkligen något att lära tror jag… att hitta lycka i det verkliga vi har och inte i det materiella. Att hitta lycka i din familj, dina vänner eller kanske ditt liv utan allt materiellt. Att vara nöjda med det vi har och inte hela tiden sträva efter något bättre, något mer eller något större. Leva här och nu helt enkelt.

Ja, idag har verkligen hjärnan fått arbeta hårt. Man längtar tills man kommer till Östafrika så ens bild kan kompletteras och kanske till och med ändras.

En låt ni kan lyssna på som jag tycker beskriver en enorm trygghet, värme och en svårhet att finna samma trygghet som då man var liten... den heter Mamma och sjungs av Laleh, kolla in den.

Godkväll för ikväll, ses en annan dag!

Charlotte

Jag sitter just nu på Birka Folkhögskola en bit utanför Östersund och ser regnet trilla ner från himlen. Runt mig finns betesmarker, vackra gamla röda hus med vita knutar, kor, hästar och Storsjön som breder ut sig framför mina ögon. Jag befinner mig här för att gå något som kallas Afrikalinjen och ett spännande år väntar framför mig, med fältarbete i Östafrika bland annat. Det är min tredje dag här på Birka och allt är nytt, spännande och givande.

Jag är en konstnärlig person ute på vift i den stora, vilda världen. Jag kallar mig konstnärlig för då jag tappar bort mig själv i konstens och skapandets värld finns inga begränsningar för mig, jag är nästintill okontaktbar under den tiden.
Jag älskar musik, jag älskar att måla, jag älskar att skriva, jag älskar att skapa och framförallt älskar jag att leva. Även om livet inte alltid är lätt försöker jag leva det av glädje och var dag försöka skratta... för visst finns det något som säger att "-ett gott skratt förlänger livet?".

(Kolla in min myspace sida och lysna till musiken; www.myspace.com/scarlee11)

Jag är snart fyllda 20 år och funderar fortfarande lite på vad jag vill. Tjugo år kanske inte är så många år på nacken och kanske är tiden inte så knapp som många i min ålder tror… denna stress kring jobb, framtid och karriär… är den verkligen nödvändig? Behöver det verkligen vara ett stressmoment? Vem/ vad/ vilka skapar denna stress egentligen? Har man ett val?

Jag ser detta år här på Birka som ett ytterligare sabbatsår efter min gymnasietid som för mig var en tid av mycket stress och press, många känner säkert igen sig (?). Jag bestämde mig för att arbeta efter gymnasiet istället för att plugga vidare och det känner jag idag var rätt val för min del. Att komma ifrån stress, prestationsångest och andra krav som präglar en under de åren i ens liv gjorde jag genom att välja arbete före vidareutbildning. Ett plus också är ju att jag nu faktiskt vet mer precis vad jag känner för i mitt liv och kan börja min vidareutbildning med mera kött på benen, enligt mig själv.

Nu ska jag in i en ny värld i internetvärlden och hoppas på lyckad framgång. Tanken är att kunna följa mig udner min tid i Östafrika och kanske få smak för ett sådant här äventyr. Även är tanken att jag genom denna blogg ska kunna visa min konst för omvärlden, för jag vill beröra... om inte så med musik så med konst eller ett skratt kanske. 
Hoppas jag kan ge inspiration via min musik, min konst och mitt skrivande till er där ute.

Tack och god natt

Charlotte Stålgren

25/8-10

Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar, funderingar, min kreativitet och min skaparglädje.


Enjoy