Hej, nu är tiden efter Afrika och min livsresa kommen. Nu återstår tiden av att berätta, förklara, analysera och fascineras av detta underbart underliga land... för denna resa har varit allt på samma gång, har du någonsin känt så?

Jag hade ju verkligen som plan att blogga under min tid i Afrika, detta visade sig vara omöjligt pga att vi sällan hade tillgång till internet... ett problem uppstod men det var rätt skönt att slippa vara "uppkopplad" hela tiden och känna måstet att uppdatera världen där hemma om läget. "-Mycket mer spännande då jag kommer hem, tänkte jag."

Jag befann mig på resande fot från och med den 20e december 2010 fram till att jag reste till Afrika den 10e januari 2011, på Arlanda kring kl.20.00 på kvällen.
Jag var helt slut den dagen jag skulle åka och mycket tankar flög runt i mitt huvud. Jag orkade inte träffa någon, orkade knappt packa, kände ingen vidare glädje, försökte tänka bort det jobbiga, försökte se framåt, försökte hålla tårarna tillbaka... men tårarna föll nerför mina kinder hur mycket jag än kämpade emot. De föll pågrund utav att lämna någon man älskar, att lämna något man vet man har och inte veta vad man får, att inte känna glädje då man borde och att inte längta då man borde. Tårarna föll pågrund utav att lämna trygghet och visshet och byta ut den med motsatsen. Det var verkligen jobbigt.

Men sen bar det av mot annat land kl. 07.00 den 11e januari 2011. Först åkte vi till London och där gjorde vi ett byte till Nairobiflyget som skulle ta oss på en åtta timmars resa mot varmare breddgrader... vi åkte med British Airways, väldigt trevlig personal by the way!
Flygresan gick jättebra men det kändes som om man fick mat hela tiden, man försökte sova men då kom det med de femtiotionde maträtten och sömnen var som bortblåst. En filmskärm i flygstolen framför och vi blev tilldelade varsin filt, tandborste, tandkräm, ögon-natt-bindel, tjockstrumpor och hörlurar... detta var lyxigt tyckte jag. Jag var verkligen på väg nu, jag hade ingen återvändo, jag hade klarat det... KENYA HERE I´LL COME!

Afrika, Kenya, Nairobi; Vilken underbar resa, en speciell resa, en jobbig resa, en fantastisk och fascinerande resa och en väldigt påfrestande och omtumlande resa.

Sent på kvällen den 11e januari landar vi i Nairobi på Kenyatta Airport, strax utanför staden. En värme och fuktighet möter snabbt mina andetag, känslan av att vara extremt vit möter jag direkt vid första steget utanför planet och känslan av att vara långt bort hemifrån kom då vi alla ca.22 st satt i den lilla bussen på väg mot det kloster vi skulle tillbringa den första tiden i Nairobi på, Savelberg var namnet. Nunnorna välkommande oss till sitt kloster och vi blev tilldelade enkelrum för att inte dela rum med någon annan... det var opassande. Savelberg var ett mysigt ställe och efter några nätter var man hemmastadd där. Det lilla enkelrummet med ett skrivbord, handfat, säng med myggnät och en korsfäst jesus som prydde väggen ovanför huvudkudden kom att bli en plats att minnas trotts allt.
Frukosten visade sig bestå utav rostbröd, marmelad, peanutbutter och te. Om vi hade tur bjöd de även på stekt ägg eller korv. I början vara alla nojiga och rädda för alla basiller och använde därav slut på den lilla handspritsflaskan på bara några dagar. Man tyckte sig höra malariamyggan susa förbi då och då och man sprang snabbt in och hämtade myggmedlet och försäkrade sig om att man tagit malariamedicinen. Nu vid hemkomsten, då jag märker att jag knappt har ett enda myggbett och ingen i klassen fått malaria... förstår jag att man inte behöver vara rädd hela tiden. Efter några dagar i Kenya blev man lugnare och brydde sig inte så mycket om varken handsprit eller myggor... och inte blev jag sjuk på grund utav det i alla fall. 

De två första veckorna var vi ute på turistattraktioner med hela gruppen på 22pers. Vi såg allt möjligt må jag säga. Alla olika sorters djur, alla olika sorters ler- ”hus” och annat där barn med dess föräldrar bodde, massa konstiga växter och frukter, vackra tyger och färger, trummor och andra instrument, enastående människor och underligt underbar natur.
Vi sov i tält alldeles vid Lake Naivasha och vi bodde i Bungalows på Base Camp i Maasai Mara, åkte båt bland flodhästar och cyklade i Hells Gate bland zebror, antiloper, giraffer och "pumba- svin" med ungar... Ja, nog har jag upplevt det sanna Afrika och en av alla dess savanner... det tror jag.

Efter två veckors turistande med hela gruppen var man trött och gruppkemin började svacka och orken vara nära att ta slut. Vi åkte då tillbaka till Nairobi för att veckan därpå eller till den kommande helgen åka ut på olika projekt runt om i Östafrika... några till Tanzania, några kvar i Nairobi och några ute på landsbygden utanför den stora, rika staden Nairobi, jag hörde till en av dem. Jag och två kompisar tog Mattaton, (en liten Nissan -buss som fungerar som kollektivtrafiksfordon i detta land. Bussen har en bredd på en meter, en längd på tre meter och en höjd på cirkus 1,5m. Inga direkt fungerande dörrar och med säten gjorda för krymplingar, taket på den fantastiska kärran var klädd i vadderat skinn… tack och lov för det eftersom vi inte blivit tilldelade några som helst hjälmar innan färden och vägen var knölig som ett offpiståk eller puckelpiståk…), tillsammans med vår lärare ut till en by vid namn Kiriko. Byn hette så där vi skulle tillbringa de kommande 4 veckorna, Thika hette den närmsta staden till byn Kiriko och dessa ligger norr om Nairobi.

Vi blev tilldelade ett "hus" av vår Nya Pappa, som han kallade sig. Ett hus som var något spartanskt med tre sängar till mig och mina två kompanjoner, en dusch med ett enormt, svart hål i taket och en vattenberedare endast fylld med kallvatten, gasol- ”kök" och en galen, morgonpigg tupp utanför köksfönstret... nog har man lärt sig leva sparsamt och man har definitivt lärt sig sluta bry sig så mycket. Speciellt i åkturen i ”självmords-sputtniken” vid namn Mattato.

Vår Nya Pappa hette Joseph Monene, cheif of the Area som han var, 5e från Kenyas President. Plötsligt hade vi hamnat i ”innerkretsen” i den politiska världen i Kenya… inte fyskam!

Fortsättning föjler…

Lotta