Idag har jag energi, inspiration och glädje. Idag bakar jag vaniljbullar, och de ser så goda ut! Jag började även denna morgon med en promenix och åkte sedan på affären för att förbereda min bulldag, som hittills är underbar faktiskt. Trotts att jag även denna dag är utan jobb, så ser jag positivt på allt. Jag tar mig igenom, stressen över pengar och att inte få jobba finns inte längre inom mig på samma sätt för detta har jag valt, detta har JAG valt! Jag hade kunnat ha ett jobb nu och stressat runt runt hela staden för att hinna få ut några sketna blommor och siffror i kassasystemen på matbutiker innan tiden ÄR ute och haft hjärtklappning och fått in en liten slant i månaden istället för att sitta här, skriva på min blogg, baka bullar och jobba på dagis så ofta som möjligt äro...

Ja, för mig är mitt val självklart!

                                

Ja, nu är det dags igen för kyla, snö och mycket kläder på. Dags för halka, svårstartade bilar och skrapning av rutor. Men jag tycker det är ganska charmigt faktiskt. Jag tilltalas av vintern. Jag tycker den är vacker och kylan är uppfriskande, men det gäller att man klär sig rätt naturligt vis. Det är ju inge roligt att frysa, det kan vara bland det värsta. Och innan kylan och snön faller på vår omvärld så har vi den vackra hösten som man ej får glömma. Just idag kanske inte vädret är så vidare härligt... regningt och plusgrader. Men när solen tittar fram och skiner på de vackra löven i alla dess färger då njuter jag. Då är hösten som allra finast och mest givande. 
Jag älskar hösten då.

Idag började jag morgonen med en promenad, trotts det tråkiga vädret men det var bra härligt ändå. Jag behöver verkligen få gå ut och gå helst en gång om dagen för att må så där bra i både kropp och stjäl. Eftersom jag inte blev väckt utav något dagis som ville ha min hjälp idag så blev det en hemma dag, sånt man får ta. Inte det att jag inte trivs hemma, jag trivs jätte bra. Vi har det så mysigt här. Men jag mår som allra bäst då jag får jobba. Jag vill göra nytta, tjäna pengar och träffa människor... då mår jag som allra bäst. Osså ut och gå då jag kommer hem förståss.

Jag har ialla fall hunnit med och haft inspiration till att skapa höstplanteringar ute på gården. Jag tycker det är så roligt att få pyssla på med blommor, färg, form och design. Både inne och ute, det är det bästa. Om jag inte känner inspiration eller ork under en lång period till pyssel, bakning, att laga mat och hålla fint omkirng mig då mår jag dåligt, helt ärligt. Klart att man kan känna att mann ibland inte orkar, det är helt okej. Men jag är en inspirations människa, en liten konstnärsstjäl som bara måste få skapa. Sån är jag.

 

Häromdagen vakande jag upp men jul-känslor. Är det konstigt? Jag tror inte iallafall det. Jag tyckte bara att då man vaknar av att solen skiner in genom fönstret, av att frosten har lagt sin mantel över alla små grässtrån på vår matta, då det är minusgrader och friska vintar och då man startar morgonen med en kopp varmchoklad och tända ljus... då är det väl inte så konstigt att man får julkänslor!?


 
Men idag har jag varken julkänslor eller riktiga höstkänslor idag ha jag bara pysselkänslor. Men det är inte fy skam det heller. Jag fortsätter dagen med att bara sitta i soffan, skriva lite till, läsa lite ur "om jag kunde drömma..." och kanske åka och sköpa en inpackning till mitt hår och ha en riktig -Ta hand om mig själv-dag?! För det tycker jag att man så ofta som möjligt är värd att ha.

Tack för mig och på återseende.
Lotta

                                    

Hej.
Jag har ju varit lite tyst ett tag, jag hade tänkt att jag skulle ta tag i detta nu och försöka prioritera att skriva lite oftare här på min blogg. För det är verkligen skönt att skriva av sig och rensa huvudet lite. Inte sant?

Jag känner mig som ett yrväder, just nu är det väl lugnet efter stormen tror jag. Jag känner mig som en bläckfisk med alla armar utsträckta. Jag känner mig vilsen men ändå inte.
       Jag har länge arbetat som springvikarie på både dagis och inom äldrevården, jag har under den senare tiden samtidigt som springvikarie -jobbet även arbetat på ett lekland. Jag längtade bort från det livet. Jag har fällt många tårar pågrund utav det oregelbundna livet som jag faktiskt haft, över alla lönespecifikationer som aldrig var sig lik och över tiden jag lagt på att sitta och vänta vid telefonen på jobb. Ja, inte är det ett roligt liv.
Jag sökte under tiden jobb, på jobb, på jobb. Jag satt vid arbetsförmedlingens hemsida precis på samma sätt jag hade gjort då jag precis hade slutat gymnasiet. Jag ville bort från livet jag levde som var så oregelbundet.

En dag fick jag samtalet, jag fick ett jobberbjudande som verkade lovande och som skulle rädda mig ur det oregelbundna. 75% tjänst, provanställning 6mån med ganska rimlig lön. Ja, kunde det bli bättre?! Jag lämnade dagis och alla mina älskade barn och leklandet för att kliva på den tjänst jag blivit erbjuden. Allt kändes så bra och jag var glad över att slippa sitta och söka jobb på platsbanken och slippa springa runt på alla möjliga dagisar runt om i kommunen.

......

Jag sa upp mig för en vecka sedan från jobbet jag blev erbjuden. Jaha tänker kanske ni, är hon dum eller? Så ja, jag är tillbaka i springvikarie-, timanställnings-träsket och det oregelbundna livet jag velat bort ifrån. Jag sitter och söker jobb igen vid arbetsförmedlingen och jag väntar vid telefonen på jobb. Ja... jag är där igen. Men gud så mycket bättre jag mår. Konstigt va?
Men under den första veckan trivdes jag så bra på jobbet. Det kändes så coolt med ett riktigt jobb, äntligen! Pengar regelbundet, egen firma bil, egen telefon med 300kr varje månad på och egna arbetskläder.
          Efter två veckor började tårarna komma. Stressen inom mig var olidlig och jag slets mellan "-Vad känner jag? Vad känner jag inte? Sluta känna så mycket!" och jag viste inte vad jag ville. Jag ville kämpa på för det skulle bli det bästa för ekonomin, men ju mer jag kämpade på ju mer grät jag. För jag hade inte fått ett riktigt intro, mina egna krav på mig själv var stora som alltid. Men osäkerheten över att inte ha kläm på vissa saker men ändå bli tvungen att klara sig själv var jätte jobbig. Och man vet att det inte finns några sätt att prova sig fram på utan bara "-Gör om gör rätt!", och om man inte vet vad rätt är hur ska man då kunna göra rätt?! En kompott av detta och av ett tidspressat schema gjorde mitt inre likt en tickande bomb av stress. Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont i bröstet och jag mådde inte bra. Jag viste att jag borde ge det mer tid, men kände så starkt inom mig att jag var på väg någonstans dit jag INTE ville. Jag gav upp efter dirka en månad. Eller gav upp, tog min respekt gent emot mig själv och gick. Jag lämnade det jobb jag blivit erbjuden som skulle kunnat rädda mig från det oregelbundna för att gå tillbaka till något som jag var fullt medveten om. Jag blev sjuk samma dag som jag sa upp mig. Kroppen slappnade av och jag har hela denna vecka varit hemma, målat, skrivit, läst och vandrat i solen för att rehabilitera mig själv och ta vara på livet och passa på att må bra. Man ska inte må dåligt, man ska passa på att leva medan man kan och ta vara på varje minut.

Nya tag, nytt jobb imorgon till mötes!
Lotta