Jag lever idag.
 "Lev idag, minns gårdagen..."
Visst låter det fint, men ack så svårt det är! Det må jag säga.
Tänk om man kunde leva efter detta och inte känna stress utan bara leva
just idag.

Just nu skulle jag önskat att jag kunde det, men svårt är det då man
sitter och väntar på arbete som ska ringa upp på telefonen
och vilja ha min arbetsstyrka.
Det är så jag lever i vissa perioder, lever i väntan.

Om ingen ringer mig på morgonen väntar jag istället på att
någon ska ringa mig under dagen och vilja ha mig dagen därpå och så fortsätter det.
Om och om igen... 
Ja, en enda väntan är det allt.

Då man vid något tillfälle lyckas få bra med jobb,
man arbetar kanske 100% i 3 veckor...
ja, då vet man ju hur man ska planera sin vardag, sitt liv, sina pengar.

Men tillslut brister ens tålamod och det rep man trodde var så stark visar
sig bara vara en tråd kvar utav.
En tunn tråd som snart går av och allt brister och tårarna faller och man vill ha tröst.
Man känner sig dålig, som om igen vill ha mig.
Man duger inte till något. Man söker jobb hela dagarna och ringer och lämnar cv:n...
Hoppas, väntar och längtar...

Nej, nu ska jag leva idag och fortsätta migg jobbsökande
som inte verkar göra någon skillnad i vilket fall.
Men bättre att söka jobb än att bara sitta hemma och vara ledsen.

/Charlotte