Landgrabbning eller inte?
Charlotte Stålgren
Kolla in konflikt P1.
Gå in på sr.se, gå in på P1, gå via pod/mp3, kolla in programmet konflikt 12 sep -09 och fundera över det som sägt, det har jag gjort... se nedan.
”Den vilda jakten på bioenergin:
Miljarder satsas nu i Afrika.
Internationella fondbolag, oljebolag och energiproducenter flockas nu kring jordens sista vildmark. Afrika.
Många söker kortsiktiga vinster. Men trenden går också åt andra hållet.
Mot långsiktigt hållbara investeringar.”
Ur: Skogssällskapets inlägg av Mikael Falk, på dess hemsida; http://www.skogssallskapet.se
Landutsugning eller landutveckling?
Fördelar med att utländska investerare köper upp mark i stora delar av Afrika för att förbättra livssituationen i sitt hemland är svåra att komma fram till. Jag ser mest negativa konsekvenser om jag ska vara helt ärlig.
I början av programmet citeras en amerikansk affärsman vid namn Philip Heilberg. Han säger så här:
”Det gäller att hålla koll på var nästa land håller på att brytas sönder.”
I en annan intervju säger han:
”När maten blir en bristvara behöver investeraren en svag stat som inte tvingar på honom en massa regler”…
Philip Heilberg tycker jag, för min del, sätter fingret på och bevisar att den fruktansvärda synen på fattiga människor och U-länder fortfarande finns i storutsträckning i världen idag. Där andra investerare ser alltför stora risker ser han lysande affärer i de väldiga och bördiga landområdena. Han har genom denna affärsmetod lyckats få kontroll över 4000 km2 mark.
En fördel för den lilla byn, samhället eller kanske gården i Afrika kan vara att investerarna ger dem en chans till utveckling. Kvinnan, Homa Fakard, rådgivaren i handelsfrågor åt regeringar och företag i Gulfstaterna som vi lyssnade till i Konflikt, såg positivt på investerarna och dess företag.
Hon berättar om de investerare som dragit sig tillbaka från att arbeta med sin investering öppet utan istället ofta under andra företag pga. att de blivit anklagade för landgrabbning. Hon menade att då dessa stora investerare drog sig tillbaka minskade det även landets chans till utveckling, den kanske enda chans de någonsin skulle kunnat få.
Jag kan hålla med henne på sätt och vis om detta och det var intressant att höra några positiva saker som kan finnas med, som jag kallar, den moderna koloniseringen som nu sker i världen.
Men dessa företag som dragit sig tillbaka och ofta istället jobbar med investeringarna under andra företagsnamn, vad är de rädda för egentligen? Varför kan inte dessa bara förklara sig och berätta de positiva effekterna som de åstadkommer, då behöver man ju liksom inte gå och ”gömma sig”. Men jag tror att det bara är den som har något att dölja som behöver gömma sig, vad tror ni?
Jag tror att om alla investerare skulle resonera som Philip Heilberg skulle världen vara alvarligt hotad och krigsherrar skulle härja bäst de ville.
Något annat positivt kan ju vara ifall någon utländsk investerare, tillskillnad från de brittiska företaget i den lilla byn Entamba i Tanzania, verkligen bygger skolor, hjälper by invånarna att stabilisera sjukvården och ger människorna möjlighet till arbete.
- Då kan det finnas stora positiva delar i dessa investeringar och denna handel.
Odlingen av bioenergi på den afrikanska jorden bidrar enligt vissa till minskade koldioxidutsläpp i världen. Att odla bioenergi på afrikansk mark ger antagligen betydligt större produktion per hektar än om investerarna odlar på mark i sitt hemland.
Några av de viktigaste och mest positiva faktorerna kan vara att:
· Tillgången på mark i Afrika är större än på många andra ställen i världen.
· Det är billigare med storskalig odling på afrikansk mark.
· Den mest betydande faktorn är att marken i Afrika är enormt mycket billigare än i Västvärlden.
· Skall man tänka på vad Philip Heilberg säger så är väl en viktig faktor att i Afrika finns en massa instabila regeringar som inte ställer till problem med regler och begränsningar för investerarna.
Det här var intressant från programmet. Det är vår livsstil. I en del av världen har vi råd att köra en massa bilar på bioenergi men det höjer priset på jordbruksmark och därmed också på maten i fattiga länder.
Så genom att vi har råd att betala för bioenergi blir maten så dyr för fattiga människor så att de istället inte har råd att äta sig mätta.
Är detta vad man kallar hållbarutveckling?
Som sades i programmet så finns det fortfarande outnyttjad mark i Afrika, som alltså inte används till någon annan produktion, enligt många investerare. Då är det ju bra att marken kommer till användning för något så bra och användbart som bioenergi, som kan vara en del i världens hållbara utveckling. Men detta borde ske med respekt för andra kulturers syn på ägande rätt och brukningsrätt. Även en annan viktigt punkt är att den outnyttjade marken skall lämnas tillbaka i ett skick så att den är en bra jordbruksmark och inte helt förbrukad.
Så ja, om jag anstränger mig kan jag göra positiva slutsatser om detta. Jag kan däremot se många nackdelar och en stor okunskap/respektlöshet hos de utländska investerarna. En okunskap som gör detta till en modern kolonialism, enligt mig.
I många fall är handeln med mark i fattiga länder ett enda stort lurendrejeri! Det liknar det man förr kallade hästhandlarmetoder.
Löften som har givits har inte uppfyllts och människors försörjning är nu allvarligt hotad istället för att tidigare har varit säkrad. Att genom en engångs-ersättning kunna få brukningsrätten till en naturresurs på en så lång tidsperiod som 99 år är oetiskt. Det rör sig dessutom om flera generationers framtid och detta gör det ännu mer oetiskt.
Jag tror att genom denna handel stärker vi i den rikare klyftan vår makt och vår position i världen idag. Klyftan mellan fattiga och rika kommer enligt mig bara förvärras och girigheten kommer stiga.
Att utnyttja fattiga människor för att få en ännu bättre välfärd i Västvärlden, äcklas jag av. Ofta förekommer även korruption i denna handel och detta gör det svårare för den fattiga lilla byn att stå upp för sitt människovärde.
Detta att lova arbete, skola och sjukvård som är så viktiga faktorer för att ett samhälle ska fungera och sedan, som investerare, strunta i att uppfylla dem – Det är nästintill kriminellt.
Lösningen till att denna handel kan fungera bättre, enligt mig, tror jag skulle vara att bryta hela systemet och istället hjälpa dessa, till exempel fattiga afrikaner, att producera energin själva och sälja den till oss för ett marknadsmässigt pris!
Vi är skyldiga att ge dem utbildning så de får tillgång till vår teknologi och vi är även skyldiga att låta dem behålla äganderätten till sina naturresurser.
Då får de en hjälp till en möjlig hållbar utveckling. Problemet är idag att vi människor inte behandlar varandra som jämlikar, detta måste förändras drastiskt.
Hur Tanzania påverkas av bioenergiodlingarna och egna reflektioner.
Det utländska uppköpandet av mark för bioenergiodlingarna kommer riskera Tanzanias egen matförsörjning i framtiden. De kommer att bli beroende av andra länders matproduktion eftersom att den egna marken används av andra länder. Detta sägs mycket tydligt i radioprogrammet Konflikt, P1.
I programmet berättades det även om att bristen på jobb får människorna att ägna sig åt annat i livet som till exempel alkohol. Vad kommer detta medföra för den afrikanska befolkningen i Tanzania i framtiden?
Var ska bönerna i byn Entamba ta vägen? Var ska de få tag i ett arbete?
Många drar sig till staden i hopp om en framtid, fast ett riktigt jobb där för någon av dem nästintill är omöjligt att räkna med. I programmet hörde vi om att många av dem som tar sig in till städerna går runt mitt i trafiken och säljer allt från varningstrianglar till kläder. De får sen höra av omvärlden att de borde ge sig tillbaka till byn, men vilken by, undrar jag?
Om några årtionden hur kommer landet att se ut då tro? Kommer all landyta vara uthyrd till andra länder och de själva riskera att inte ha någon odlingsmark kvar till eget bruk? Detta är mycket intressanta frågor som berörs i programmet.
En man vid namn Bernad Baha från Org. Hackiardi i Tanzania hör vi tala om Tanzanias framtid som han tror kommer bestå av konflikter och krig kring mat, landyta och hungersnöd.
Då människan inte har tillgänglig mark att odla på, inga pengar och ingen mat…
- Vad gör människan då?
Jag tror att Tanzanias framtid ser mörk ut om det fortsätter på detta vis och det tycker jag att programmet Konflikt även pekar på. Konflikter, intriger, inbördeskrig och hunger kommer drabba landet ännu mer än tidigare och människor kommer att dö pågrund av de utländska investerarnas jakt på vinster.
Är det inte en hemsk värld vi lever i egentligen?
De flesta medverkande i programmet tycker jag anser att denna sorts handel, som ofta förekommer till exempel i Tanzania, inte leder till en hållbar utveckling i landet. Men sen finns det vissa som även poängterar, som tidigare sagt i texten, att utan de utländska investerarna har landet inte heller någon chans till utveckling.
Då det i början av programmet talas om den lilla byn Entamba, kustprovinsen i Tanzania utan elektricitet, blir jag förskräckt. Att de brittiska företaget fått lov att hyra mark på 8000 hektar i 99år är obegripligt. För mig är denna girighet så stor att jag inte riktigt förstår att vi bor på samma jord.
För att förhindra detta i framtiden måste man hjälpa dessa länder genom att stärka dess demokrati och även hjälp till självhjälp, så de får en egen ekonomiskkraft.
Då kommer det inte finnas lika stort utrymme för sådana här giriga spelare, som jag nu fortsättningsvis kommer kalla investerarna.
Alltså affärsmannen Philip Heilberg kommer inte kunna hitta fler stater som faller samman och inte heller då kunna utnyttja fattiga länder och människor för sin egen vinning.
Källor:
www.sr.se konflikt 2009 12 sep
Regeringskansliets hemsida, www.sweden.gov.se skogssällskapets hemsida:
Frånhttp://www.skogssallskapet.se
Utveckling och fattigdom
Det finns personligutveckling, samhällsutveckling, världsutveckling, politiskutveckling etc. Ja, utveckling finns i flera olika former. Men ordet utveckling, för mig, ger associationer till landsutveckling/samhällsutveckling.
Utveckling är ett intressant begrepp. Jag skulle förklara utveckling som något som pågår under en längre tid. Utveckling kan ha en startpunkt men inget slut.
- Ett land är ständigt under utveckling.
Utveckling beskrevs på denna webbsida så här; http://paranormal.se/topic/utveckling.html
”Process varvid förändring sker, och ofta blir mer komplicerat eller värdefullt. Utveckling kan vara både positiv och negativ.”
Alias: Utveckling
En mycket bra beskrivning tycker jag. En utveckling är just en process som leder åt ett positivt håll eller ett negativt. Men jag tror även att ur en till exempel negativ utveckling kan något positivt ske.
Utvecklingen sker under en längre tid, där av kallad process.
Exempel på positiv/negativ utveckling:
- Om man kan få igång turismen till ett land ger det ju många arbetstillfällen men samtidigt kan det ju skapa föroreningar, slitage på naturen, konflikter vid byggen av hotell etc. Det som är bra för de som får jobb kanske är dåligt för de som måste flytta från sina hus för att det skall byggas hotell eller som får sin åkermark förstörd av en stor golfbana eller flygplats.
Ett fattigt land drabbat av krig och oviss framtid... Framtidsmöjligheter?
Afghanistan
Afghanistan är en krigsdrabbad och mycket fattig islamsk republik i södra Asien. Afghanistan räknas till Centralasien och gränsar till Pakistan i söder och öster, Iran i väst.
Afghanistans befolkning utgörs av fyra större och ett trettiotal mindre folkgrupper. Den största folkgruppen är pashtuner, 42 %.
Landet har två officiella språk, pashtu och dari.
I ett land med en sådan etniskt mångfald som Afghanistan har den gemensamma religionen, islam, spelat en viktig roll för att ena de olika folkgrupperna. Omkring 80 % av befolkningen är sunnimuslimer, 19 % är shiamuslimer, och cirka 1 % har annan trostillhörighet.
Aktuella uppgifter om befolkningen är något osäkra då den senaste officiella folkräkningen genomfördes -79. Man planerade att göra en ny folkräkning 2010, uppgifter om den har jag inte sätt. Men en stor skillnad mellan Afghanistan och det stora flertalet länder med samma befolkningsstorlek är att det är ett stamsamhälle, antagligen världens största stamsamhälle.
Efter 30 år av krig är Afghanistan nu ett enormt drabbat land. Det är ett av Asiens fattigaste länder. Framsteg i utvecklingen har skett men ännu är det en lång väg att gå för att Afghanistan ska komma på fötter.
På http://www.sweden.gov.se/sb/d/2520/a/13691 kan man läsa om Sveriges stöd till Afghanistan. Framför allt pratar man om stabilisering, demokratisering och uppbyggnad av landet som tre viktiga pelare för utveckling. Afghanistan är det land som tar emot mest svenskt bistånd i hela Asien och en av de största mottagarna i världen.
Situationen i Afghanistan är fortfarande mycket svår, men talibanregimens fall och den omfattande internationella närvaron under ett knappt decennium har ändå skapat en möjlighet att bygga upp landet igen.
Attacker, krig och oreda i landet förekommer fortfarande. Attacker från regeringsfientliga grupper, den omfattande illegala odlingen av opium och ett negativt inflytande från lokala maktspelare är stora utmaningarna för den afghanska staten.
Samtidigt har också många framsteg gjorts, som jag nämnde längre upp i texten. FN säger bland annat att exempelvis närmare 80% av befolkningen idag har tillgång till grundläggande hälsovård i sitt område. Ökade möjligheter till skolgång, inte minst för flickor, är ett annat exempel på hur det internationella stödet har gjort att situationen i Afghanistan sakta men förhoppningsvis säkert går framåt.
Idag går närmare sju miljoner barn i skola, jämfört med mindre än en miljon under talibanregimen. Fortfarande är dock alltför få av dessa flickor, ca 30%. De afghanska säkerhetsstyrkorna har byggts upp och gradvis tar de en allt större del av ansvaret för att skapa säkerhet i landet. Problemet med dessa är väl att de också varit och är inblandade i orligheterna i landet, pg. a inblandning i kriminella rörelser. Detta måste förbättras och skärpas för att Afghanistan ska kunna återuppbyggas på ett tryggt och stabilt sätt som ger framtids tro.
Kvinnorna har haft och har det enormt svårt i Afghanistan. Deras rättigheter är långt ifrån många och bara under den senare tiden har de börjat få rättigheter till att studera.
Sovjet hade befunnit sig i landet under en lång tid för att stötta den kommunistiska regeringen, som då rådde i landet. Sovjet hade soldater placerade i Afghanistan för att kämpa mot de olika krigsherrarna i landet som inte ville ha ryssarna där och inte heller ville ha en kommunistisk regering. Efter att Sovjetunionen under 90 -talet föll var det många olika grupper som ville komma åt makten i Afghanistan, det var kaos i landet. Sovjet hade pumpat in massor av pengar och vapen till Afghanistan och efter Sovjetts fall fanns fortfarande vapnen kvar och dessa användes då flitigt i landet.
Kvinnorna utsattes under denna tid för våld och diskriminering i ännu högre grad än tidigare. Vissa grupper använde sig av våldtäkter, orättvisa avrättningar, tortyr och "försvinnanden", troligen för att få människorna att tycka att kvinnorna inte hade något värde i samhället.
När talibanerna -96 kom till makten blev kvinnornas situation om möjligt ännu sämre. Afghanistan trodde till en början att talibanerna var där som en befrielse från de våldsamma och hemska krigsherrarna, men de trodde fel.
De få rättigheter som kvinnorna hade på några få ställen, som rätten till hälsovård till ex, togs ifrån dem och många tvingades gifta sig med talibanska män. Många kvinnor blev även bortförda och mördade.
Efter -96 blev kvinnornas situation ännu sämre, de tvingades bära burka på offentliga platser och tvingades även ha en manlig följeslagare ur släkten. Om de av någon anledning bröt mot reglerna straffades de med slag och bojor. Om de hade nagellack kunde de få fingrarna avhuggna. Talibanerna tillät inte kvinnan att arbeta utanför hemmet, om det inte gällde sjukvård. För att förhindra att kvinnorna skulle lära sig för mycket fick de inte gå i skolan längre än till åtta års ålder.
Efter att kriget i Afghanistan, då talibanerna satt vid makten och andra grupper stred för att få tillbaka den, blev lagarna mycket hårdare. Kvinnorna blev slagna för allt och ingenting. Det kunde vara allt från fel färg på strumporna till att de tittade upp för att inte snubbla. Om kvinnan skulle föda och en man inte fanns i närheten fick barnen födas hemma, det spelade ingen roll ifall kvinnans liv satts på spel.
2001 störtades talibanregimen av USA-koalitionen.
Sedan 2006 har fler än 4miljoner manliga och kvinnliga studenter påbörjat sina studier i skolor runtomkring i landet. Då brist på pengar orsakar dåliga skolbyggnader, icke utbildade lärare, etc. blir det stora problem med utbildningen i Afghanistan. Antalet läs- och skrivkunniga bland landets befolkning var 2006 ungefär 28 %, cirka 43 % av männen och 13 % av kvinnorna= läskunniga.
Det är brist på kvinnliga lärare pågrund av att kvinnornas rättigheter till utbildning och studier först nu på senare tid har blivit mer accepterat.
Presidentval hölls 9 oktober 2004. Valet var det första i Afghanistan sedan parlamentsvalet 1969. Över 10 miljoner afghaner registrerade sig för att rösta. Hamid Karzai är idag Afghanistans president sedan 2004, han stödde till en början talibanregimen men bröt sedan med dem. Hamid Karzai handplockades utav Bush -administrationen.
I augusti 2009 var det nytt presidentval. Hamid Karzai utropade sig själv till vinnare men då FN räknat rösterna visade dem på att han inte alls fått 50%av rösterna. Då andra valomgången skulle hållas drog den andre presidentkandidaten tillbaka sin kandidatur. Hamid Karzai sitter fortfarande vid makten.
Afghanistan har naturtillgångar som: koppar, järn, kol, lapis, lazuli, naturgas och opium. Opiumet odlas i Afghanistan i ganska stora mängder och nästan allt heroin i världen kommer just från Afghanistan. Viktigaste exportvarorna i landet är: frukt och nötter, mattor, ull och hudar, bomull. Kan man på något vis utveckla detta utbud och denna efterfrågan?
Under de senaste åren har opiumhandeln ökat kraftigt i landet, och 2006 beräknades den utgöra cirka 35 % av Afghanistans BNP. Afghanistan står för ca.93 % av den totala opiumproduktionen i världen.
- Frågan är ju då hur religiösa talibaner kan tillåta och tycka det är okej att det produceras droger som finansierar deras krig. Muslimer ska ju inte använda droger alls… inte sant?
Fratidsmöjligheterna för Afghanistan är otroligt svåra att dra några slutsatser kring. Då jag läser om Afghanistan tänker jag endast - ett land med enorma behov! Afghanistan är ett utsatt land, fattigt och enormt drabbat men det har hänt mycket med hjälp utav den internationella biståndshjälpen som finns världen över.
Man kan se en utveckling i landet vad gäller, säkerhet, sjukvård, skola, etc., men utvecklingen går långsamt. Det finns trotts långsam framfart en framtid för Afghanistan, anser jag. Med tillräckligt av hjälp från omvärlden, fredsarbete och stort ekonomisktstöd till skolor och sjukvård kan Afghanistan komma på fötter.
Citat från tidigare i texten, tecken på framgång;
”FN säger bland annat att exempelvis närmare 80% av befolkningen idag har tillgång till grundläggande hälsovård i sitt område. Ökade möjligheter till skolgång, inte minst för flickor.”
Handeln med landet måste utökas och handeln måste beröra andra varor än opiumet, som idag är Afghanistans mest största inkomstkälla. En inkomstkälla som finansierar många av de krig som råder i landet.
Jag tror att utökad handel med Afghanistan kan bidra till en stor utveckling. De har ju naturtillgångar som; naturgas, järn, kol, koppar, lapis, lazuli, etc., det vill säga andra naturtillgångar än opium. Några av deras viktigaste exportvaror är nötter, frukt, mattor, ull och bomull… varför inte utöka denna handel?
Man måste föra en annan politik i landet som inte går ut på krig och kvinnoförtryck. En politik där säkerhetsstyrkorna i landet måste ägna sig åt just säkerhet, inte inblandning i kriminalitet. Polisen, militären och andra säkerhetsstyrkor levde och lever säkerligen fortfarande under korruption och missbrukar sin ställning i samhället, detta är ett enormt stort problem som måste tas på allvar. Ett problem för många högtuppsatta personer med alldeles för mycket makt blir ofta just korruption, man blir så att säga ”maktgalen” eller ”girig”. Hur ska en befolkning kunna känna trygghet, förtroende och framtidstro med ett styre som lever under korruption? Det är enligt mig omöjligt.
Samhällsklyftorna måste neutraliseras, detta med hjälp utav utbildningen tror jag. Biståndspengarna måste satsas mer på skolan och utbildningen, - utan utbildning ingen utveckling! Man måste även satsa på sjukvården och det sociala stödet.
Kvinnornas situation är för mig ofattbar. Hur kan man acceptera, godta och anse att kvinnor och män är olika värda… hur kan man ha en sådan syn i så många länder i världen idag, 2010?
När talibanerna föll räddades Afghanistan ur ett förfall, talibanerna var hemska under sin ledning i landet, speciellt mot kvinnorna. Bara genom att talibanerna lämnade makten började i och med det en utveckling i landet tror jag. Talibanerna var som en blockad för Afghanistans utveckling.
Även fast Afghanistan är den största mottagarna av svensktbistånd i Asien och en av de största i världen, räcker inte biståndet till. Som även skrivet tidigare i texten så var det totala svenska biståndet till Afghanistan under år 2009 ca 650 miljoner kronor, varav ca 475 miljoner kronor utgjorde långsiktigt utvecklingssamarbete och ca 175 miljoner kronor humanitärt och annat stöd.
På regeringskansliets hemsida kan man läsa kommande citat:
”Det svenska utvecklingssamarbetet går framför allt genom givargemensamma finansieringsmekanismer till afghanska myndigheter, via FN-systemet samt genom enskilda organisationer (till exempel Svenska Afghanistankommittén).”
Dessa har ett övergripande mål, de vill förbättra levnadsstandarden för de fattiga afghanerna, speciellt för kvinnor och flickor, de vill även hjälpa att göra demokratin starkare och även de mänskliga rättigheterna. Fred och försoning är en enormt viktig förutsättning för en sådan utveckling.
Jag vill inte påstå att jag vet att ovanstående framtidsalternativ är det enda och rikitga... jag vill heller inte påstå att jag vet hur ett land ska bära sig åt för att ta sig upp på fötter ur en situatuion i krig, diskriminering och korruption... för jag vet inte. Men jag kan, men mina 20åriga tankar, fundera över hur jag tror att framtidsmöjligheterna och en utveckling för ett land som Afghanistan kan bli möjlig. Jag tror att de ovanstående punkterna som handel, skola, sjukvård och politik ä några av de viktigaste att se till då det gäller ett lands utveckling...
Jag hoppas ni läser texten ovan och funderar över hur människor runt om i världen idag egentligen har det.
Jämför ditt samhälle och din vardag med den vardag som andra männsikor lever i... är världen rättvis idag tycker du?
Charlotte
Källor:
http://paranormal.se/topic/utveckling.html
http://sv.wikipedia.org
http://www.sweden.gov.se/sb/d/2520/a/13691'
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article633819/Sex-fragor-och-svar-om-talibanerna-i-Afghanistan.html
http://www.sak.se/afghanistan/index.html
Music
www.myspace.com/scarlee11
Tanken är att vid hemkosten efter resan ha en konsert/venisage/afrika -tema kväll. Planen är att jag, på mitt projektarbete, ska fånga berättelser från barnen jag möter och sedan återskapa dess på ett så sant, trovärdigt och äkta sätt, det tror jag jag kommer göra bäst genom min musik.
Datum, tid och plats för denna tillställning och en mer strukturerad plan kommer i framtiden.
/Charlotte
se min myspace; www.myspace.com/scarlee11
MUSIC...
is life for me
Nu har jag laddat upp ny musik på min myspace.
Lyssna på de nyupplagda låtarna på min myspace.
Låtar från The trio -spelningen
(Åsa Persson, Patrick Ahlberg och jag Charlotte Stålgren)
på mummel&mumms i Örebro 2009, stadsbiblioteket i city.
Lyssna o grunna:)
//Charlotte
livets resa
Jag tror detta blir en av livets alla resor som jag tillsammans med min klass kommer göra i början av januari och veckor fram. Vi kommer landa i Nairobi och utgå därifrån för att möta de olika äventyr som står på vår checklista.
Jag ser framemot det men tycker ändå att det ska bli lite läskigt och framförallt en enorm omställning. Jag är beredd på att resan och allt det ögat kommer se och lägga på näthinnan kommer att förändra mig, inget tvivel om det. Men jag är även rädd för att mina egna fördomar, mina egna bilder och tankar kring hur det kommer se ut, lukta och vara där kommer vara totalt tvärtemot verkligheten. Den bild jag har i huvudet idag kanske helt kommer att förändras och jag istället undrar hur jag kunnat tänka som jag gjort och förundras över mina fördomar.
Egentligen kanske jag bara borde åka dit utan förväntningar, likt ett oskrivet blad bara ge mig av och inte ha en färdig plan av hur det kommer vara och bli… men vist är det svårt… ja, att inte tänka? Jag har enormt svårt för det i alla situationer. Att åka till Nairobi, Kenya och Tanzania utan att undra och fundera över hur det kommer bli är nog helt omöjligt för min del, jag kan inte rå för det.
Jag ser framemot att möta barnen, kärleken, musiken, naturen, färgerna, skratten och livet där… jag tror det är unikt. Speciellt med livsglädjen och njutningen som verka råda trotts det samhälle som just nu består av enorma klass skillnader och jag ser framemot att lyssna och lära av dessa människor.
Hur förhåller man sig till ett samhälle och en omvärld med så stora samhällsklyftor?
Jag ser som sagt framemot att möta barnen, jag vill lära av dem, jag vill se hur de lever livet, hur de leker och vad de har för drömmar jämfört med barn överlag i Sverige tillexempel.
Jag har arbetat som förskolefröken från Januari-10 fram till att jag började här i augusti och jag har verkligen stortrivts inte minst på grund av personalen utan mycket pågrund av barnen och deras spontanitet och ärlighet… det finns inget som är så vackert som barns ärlighet tycker jag. Man får lära sig att ta måna olika slags kommentarer och lära sig ta till sig dem på ett speciellt sätt, för barn kan säga precis som de tycker… och då menar jag - precis som de tycker! Detta är väldigt charmigt och man får så mycket tillbaka av barn.
Ärlig och spontan KäRlEk.
Att känna igen sig själv i barnen är unikt och att inse hur man själv tänkte och hur obrydd man ofta var och hur självklart allt var runtomkring. Jag var själv ett väldigt ärligt barn, ett mycket ärligt barn om du frångar min familj.
Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att jag är förväntansfull på min framtid, som ni kanske märker av mina ord att dömma. Jag tror detta kan ge mig något unikt i mitt sätt att se på mitt egna liv, att se på världen och att se på människor som lever av helt andra tillgångar än jag själv och resten av det svenska samhället.
Detta blir spännande, detta blir en upplevelse utan dess like. Jag hoppas även mitt skapande och mitt målande, som en del i min kreativitet, kommer utvecklas och växa till liv ännu mer och kanske åt andra riktningar, nya riktingar.
Jag ska försöka resa likt ett oskrivet blad...
Se bilderna nedan, skapade av min egna inre kreativitet under tankarnas vindar...
Beskåda!
Skräckinjagande, rädsla, svart och vitt... rött.
likt ett spindelnät genom livet, massor av vägar, spår och altenativ...
Färger, former, oregelbundenhet, varm...
Av: Charlotte
Talar för sig själv
Made by: Charlotte Stålgren 20102010 kom 2800 ensamma flyktingbarn till Sverige;
9 sep-10
(Siffrorna och informationen kommer från en föreläsning av en socialarbetare hos Rädda Barnen i Stockholm.)
Rädda Barnen startade på 80-talet och de arbetar med den stora frågan kring flyktingar, speciellt ensamkommande flyktingbarn…
Hur ger man tillräckligt med hjälp? Vad är den bästa hjälpen?
Många flyktingbarn har flytt pågrund av:
- oroligheter i hemlandet,
- trafficking,
- ofrivillig krigstjänst för sitt land,
- pågrund av utbildning, etc.
-2008 kom 1510 ensamma flyktingbarn till Sverige och detta antal ökar hela tiden.
-2010 kom 2800 ensamma flyktingbarn till Sverige och majoriteten är pojkar mellan 13-17 år. Vissa blir skickade från sitt hemland pågrund av att de ska få möjlighet att skaffa sig en ärlig utbildning för att kunna skicka hem pengar till sina släktingar i sitt hemland.
-Det bistånd flyktingar i Sverige idag skickar hem till sina släktingar är en betydligt större summa pengar jämfört med den summa Sveriges bistånd ligger på…
-Tänkvärt!
Är vi rädda för att ge mer bistånd för att pengarna riskerar att inte gå till rätt saker? Vad beror det på?
De flesta flyktingar som kommer till Sverige kommer från Somalia (913) och Afghanistan (730).
-Varje år kommer cirka 47 barn från 0-6 år!
-633 barn väntar i transit idag.
-45 barn under 10 år!!!
-15 000asylsökande i Europa varje år, vilket betyder att den verkliga summan asylsökande ligger på cirka 100 000 ensamma barn…
Rädda Barnen gjorde nyligen en manifestation på ett torg i Stockholm där de placerade ut ryggsäckar motsvarande de antal barn som idag väntar i transit varav några av dem med en nalle i ytterfacket, detta skulle visa på de barn som väntar som är under 10 år, (dessa är allt för många).
-En manifestation så stark, tycker jag! -Bra gjort RÄDDA BARNEN!
Vad gör man åt detta? Finns en lösning? Vad händer med de barn som skickas tillbaka till sitt hemland? Var finner de någon trygghet och Kärlek i oroligheterna?
Tankar kring att barnhem dit ensamkommande flyktingbarn som utvisas från Sverige kan komma tillbaka till finns, men detta menar denna föreläsare på, socialarbetaren Rädda Barnen Stockholm, att det inte skulle fungera. Det skulle inte fungera för att biståndet är alldeles för litet… att bygga ett tryggt, bra och trofast barnhem kostar mer än man kan ana. Det är otroligt viktigt att dessa barn får ett kärleksfullt bemötande och att de människor som finns på plats och tar emot dem ger dem förtroende och värme… speciellt eftersom att många av barnen så många gånger blivit svikna och djupt sårade av vuxna runtomkring…
-800 barn får varje år åka tillbaka till sitt hemland...
-Handlar en del av svårigheterna kanske inte bara om pengar, handlar det kanske också om dålig kommunikation mellan länderna? Om att vi kanske tänker helt olika, länderna emellan?
Jag tycker detta är ett jättestort problem. Jag som svensk som haft en trygg uppväxt i en underbar familj av kärlek och tillit kan inte förstå dessa barns situation, men jag kan ana och sätta mig in i dess liv och tillvaro och vill veta, vill göra något och jag vill förstå! Jag önskar dessa barn fcik samma trygga och för dem säkert otroliga uppväxt jag själv haft, tänk om man kunde uppskatta det liv man har mer ofta...
-Varför glömmer man detta så ofta bort? Är det för att vi har det för bra?
19.53 //Charlotte´s funderingar och tankar
Vilken natur
Så vackert kan det vara i naturen, jag tycker det är otroligt... ögat får verkligen skåda mycket vackert under livets gång...
Eda, Olga, Sverker och Stig.
Experiment; Jag
5/9-10
Att starta något, att tillåta sig själv att fälla ut sina ännu ej färdigväxta vingar och ge sig in i något okänt… kan vara jobbigt. Till en början är det ofta jobbigt och man måste kämpa för att hålla sig kvar i luften… att inte riktigt veta vad man gett sig in på och inte riktigt veta vad det kan ge en som människa är ovisst, läskigt och nyttigt på samma gång.
Jag vet inte riktigt hur mina vingar fungerar genom detta nya och okända jag är med om i mitt liv just nu… Börjat ny skola men en inriktning jag hoppas jag är intresserad av, träffa nya människor, bo likt som ett kollektiv och känna ovisshet inför varje dag om JAG verkligen vill detta. Jag antar att jag måste testa för att se och jag måste känna efter lite till… innan man kan veta. Jag ska prova mina vingar ytterligare ett snäpp och inte ge upp, man måste nog det för att utvecklas och växa.
Ibland inser man att vingarna inte riktigt gillar de okända vindarna och ändrar gärna riktning… detta är inte då ett MISSLYCKANDE, även om det är lätt att tro och tycka det, det är snarare en ytterligare erfarenhet.
Efter en helg hemma hos min pojkvän bestämmer jag mig för att försöka ge detta en chans… att ge det okända, läskiga och otrygga en chans… jag vill ju att detta ska fungera och kännas bra.
Jag hoppas på kommande veckor av naturligtvis ovisshet men även av vishet och lärdom. Oftast då saker är nya och jobbiga är det lättast att bara ge upp och återvända till det trygga, lugna och ofta förutsägbara Hemma… för vissa är det lättast att i alla otrygghet bara oka hem igen… för vissa är det de rätta för vissa inte. Jag älskar Hemma, men jag vill ändå testa det här som får en att känna sig vilsen, ensam och lite otrygg.
Detta gör jag inte för någon annans skull.
Detta gör jag för att jag vill veta, få reda på och lära av omvärlden.
Detta är ett experiment, mitt helt egna experiment.
Experiment; Jag.
2/9-10
Efter tre dagar av fjällvandring, svett, träning och vacker natur är vi, hela klassen, tillbaka i vardagen igen. Se bilderna nedan så kan ni förstå vilken vacker natur vi vandrat genom här i de norrländska bergen och dalarna. Det ögat har skådat dessa dagar har varit enormt vackert och givande.
Absolut har detta gett intryck på oss alla och att vara i en sådan miljö gör att man blir likt en annan människa, man bryr sig inte så mycket om varken utseende, vardagen eller morgondagen. Skönt tycker jag, fast man är snabbt tillbaka i samma mönster igen så fort man kommit hem... visst är det lite märkligt? Varför inte behålla samma lugn och samma ”obryddhet” i vardagen? Vad stoppar oss egentligen? Kanke bara oss själva.
Jag känner totts allt att klassen har blivit starkare av denna vandring. Först kanske man undrade vad 40mil på 2 och en halv dag skulle ge oss förutom skavsår, svettiga kroppar och träningsverk… men vi har lärt känna varandra mer av detta. Att tvingas ihop i samma rum för att dela säng, trängas i trångt kök och sitta naken i bastun tillsammans om kvällarna ger en känsla av gemenskap och det känns bra. Gemenskap är ju trotts allt bland det viktigaste vi strävar efter här i livet vi människor, det tror jag.
Fjäll, berg och dalar... fridfullt och så orört.
Konst; Africa.
Här vill jag dela med mig av en annan sorts konst jag även måla... olika teknik, men kanske finns
det ett mönster? Likheter? 
Beskåda
Konst; 50-talet.
Charlotte
Bilden av Afrika, hur ser den egentligen ut?
Hej. Idag är det den 26/8-10.
Ännu en gång sitter jag på mitt rum och funderar. Idag dock inget regn… men det är mulet och grått utanför fönstret och jag längtar efter solen…
Idag har varit en intressant dag. Idag har jag haft min första Swahili -lektion. Förvåningen över hur lätt det verkar efter första lektionen har inte lagt sig ännu… kanske blir man en Swahilipratande liten konstnärlig ådra då detta år är över, vem vet?
Intressanta frågor har vi berört idag, vi har dels pratat om det kommande valet… och jag med flera skäms över hur lite man kan om svenskpolitik. Man måste nog sätta sig in i det lite mer, för viktigt är det ju för samhället. Och då man väl börjar beröra frågorna är det väldigt intressant faktiskt.
Idag hade vi en lektion som kallas ”Ditt Afrika” och vi skulle samtala kring några frågor i mindre grupper. En av frågorna var hur vårat eget Afrika såg ut och en annan fråga var vad medievärlden ger för bild av Afrika. Två frågor som fick igång hela gruppen tror jag.
Vad har man för bild av Afrika egentligen? Att det är fattigt, smutsigt, tragiskt och långt bort?
Eller kanske att det är ett vackert och tropiskt land med många möjligheter, kunskaper och färgstarka tyger…?
Vad har man för bild av dagens Afrika? Vad har du för bild?
Min bild av Afrika kanske många kan känna igen sig i… det hoppas jag, för jag försöker se bort ifrån den bild vi ofta får av Afrika genom media. Den bild som snabbt ploppar upp på näthinnan och spelas upp om och om igen och tycks så rätt.
En bild kanske av en fattig by cirka ett stenkast från savannen. Kvinnor med färgstarka skynken kring sina höfter, turban på huvudet och ett barn i sina armar. En varm luft och en strålande sol som får marken att koka och svetten att rinna nerför bybonas pannor. De lever i en by. En by utan el, nästintill utan mat och flera mil att gå för att hämta rent vatten i brunnen mitt ute i ingenstans. Barnen leker med varandra i byn på den torra och spruckna marken... de leker med allt de kan finna medan deras magar kurrar och oron för morgondagen gror inombords… Man kanske tänker på sjukdomar, elände och tragik. Små barn utan hem som får jobba oavsett ålder och under fruktansvärda förhållanden. Barn som är smutsiga, ledsna och hungriga. Barn som längtar bort och ropar på hjälp genom tv rutan…
Ja, många bilder kan man ha men de bilder och de ord som dyker upp i mitt huvud är snarare; Vackert, unikt, visdom, dans, färg, glädje, öppenhet och kärlek. Jag tänker naturligtvis också på den missär många människor lever i där men jag tänker även på den kärlek, värme och lycka dessa människor lyckats finna i det lilla de har… i det lilla de har som för dem är så stort. Där har vi i Sverige och på många andra håll i världen verkligen något att lära tror jag… att hitta lycka i det verkliga vi har och inte i det materiella. Att hitta lycka i din familj, dina vänner eller kanske ditt liv utan allt materiellt. Att vara nöjda med det vi har och inte hela tiden sträva efter något bättre, något mer eller något större. Leva här och nu helt enkelt.
Ja, idag har verkligen hjärnan fått arbeta hårt. Man längtar tills man kommer till Östafrika så ens bild kan kompletteras och kanske till och med ändras.
En låt ni kan lyssna på som jag tycker beskriver en enorm trygghet, värme och en svårhet att finna samma trygghet som då man var liten... den heter Mamma och sjungs av Laleh, kolla in den.
Godkväll för ikväll, ses en annan dag!
Charlotte
Hej, det här är jag... en konstnärlig ådra på fri fot
Jag sitter just nu på Birka Folkhögskola en bit utanför Östersund och ser regnet trilla ner från himlen. Runt mig finns betesmarker, vackra gamla röda hus med vita knutar, kor, hästar och Storsjön som breder ut sig framför mina ögon. Jag befinner mig här för att gå något som kallas Afrikalinjen och ett spännande år väntar framför mig, med fältarbete i Östafrika bland annat. Det är min tredje dag här på Birka och allt är nytt, spännande och givande.
Jag är en konstnärlig person ute på vift i den stora, vilda världen. Jag kallar mig konstnärlig för då jag tappar bort mig själv i konstens och skapandets värld finns inga begränsningar för mig, jag är nästintill okontaktbar under den tiden.
Jag älskar musik, jag älskar att måla, jag älskar att skriva, jag älskar att skapa och framförallt älskar jag att leva. Även om livet inte alltid är lätt försöker jag leva det av glädje och var dag försöka skratta... för visst finns det något som säger att "-ett gott skratt förlänger livet?".
(Kolla in min myspace sida och lysna till musiken; www.myspace.com/scarlee11)
Jag är snart fyllda 20 år och funderar fortfarande lite på vad jag vill. Tjugo år kanske inte är så många år på nacken och kanske är tiden inte så knapp som många i min ålder tror… denna stress kring jobb, framtid och karriär… är den verkligen nödvändig? Behöver det verkligen vara ett stressmoment? Vem/ vad/ vilka skapar denna stress egentligen? Har man ett val?
Jag ser detta år här på Birka som ett ytterligare sabbatsår efter min gymnasietid som för mig var en tid av mycket stress och press, många känner säkert igen sig (?). Jag bestämde mig för att arbeta efter gymnasiet istället för att plugga vidare och det känner jag idag var rätt val för min del. Att komma ifrån stress, prestationsångest och andra krav som präglar en under de åren i ens liv gjorde jag genom att välja arbete före vidareutbildning. Ett plus också är ju att jag nu faktiskt vet mer precis vad jag känner för i mitt liv och kan börja min vidareutbildning med mera kött på benen, enligt mig själv.
Nu ska jag in i en ny värld i internetvärlden och hoppas på lyckad framgång. Tanken är att kunna följa mig udner min tid i Östafrika och kanske få smak för ett sådant här äventyr. Även är tanken att jag genom denna blogg ska kunna visa min konst för omvärlden, för jag vill beröra... om inte så med musik så med konst eller ett skratt kanske.
Hoppas jag kan ge inspiration via min musik, min konst och mitt skrivande till er där ute.
Tack och god natt
Charlotte Stålgren
25/8-10
Hjärtligt välkommen till min blogg!
Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar, funderingar, min kreativitet och min skaparglädje.
Enjoy
